2010 var ett år som är svårt att glömma. Kändes som jag blev kastad till ett svart hål utan ett enda ljus i sikte. Allt startade med att min pappa gick bort. Två veckors all inclusive resa blev inställd samma dag vi skulle flyga iväg pga askan som spred sig från vulkanen över Island. Två dagar efter blev vi hemlösa pga brand. Strax därpå blev sonen svårt sjuk och hade utöver det skabbdjur (små maskar) under huden! En vecka efter krockade jag med bilen. Dottern bröt armen. Vi hade inbrott på kolonilottet och verktygslådan med nya verktyg och redskap brändes upp. Det var ett till mindre brand i tillfälliga boendet. Ja, det bara fortsatte så i åtta månader varannan, var tredje vecka. Jag var tvungen att avsluta mina studier då barnens pappas jobb var att prioritera och jag skulle inte pallat plugga då allt fix och hitta boende jämt låg på mina axlar. Det var året som satte ordentligt med stryk på relationen med barnens far.

Nu är det 2021, känns som halvt deja vu – blev påkörd, toan måste renoveras pga vattenskada, värmepannan läcker. Renoveringen av köket stoppas upp av ett och annat förhinder. Diskbråcken i nacken ställer till det ordentligt också. Mina glasögon gick sönder och kostnaden för nya är femsiffrigt! Dottern behöver också nya sådana ugglor. Och så vidare..

Denna gång finns det dock lite mer ljus i tunneln än sist – jag har fått ett underbart jobb som jag trivs med och fantastiska kollegor. Känns skönt att komma hem efter jobbet och bara kunna koppla av. Har bara jobbat tre månader och redan fått en del förmåner, uppskattningar och positiv feedback, så det kompenserar väl det oförutsedda och negativa ganska väl!?

Får hoppas på att det vänder snart till det bättre, som det slutligen gjorde år 2010.