Igår firade Estland sin 103:e nationaldag. Stolta ester brukar fira dagen med sillmacka och annat smått och gott, inte jag. Däremot hade jag tänkt bjuda kollegorna på fika men hann inte med det tidigare än idag. Bestämde mig för att laga Aphjärna (de flesta ester känner den som Katt Artur’s kaka), den är både enkel att laga och himmelskt god att smaska i sig.

Som vanligt, köpte jag fel sorts gräddkola och hela satsen som tog mig en timme att laga, hamnade i soptunnan. Inget nytt och ändå gör jag samma misstag om och om igen. Don’t ask.. Orkar knappt bli arg på mig själv längre utan drog till butiken igen för att inköpa rätt kola. Köper gräddkola, nya majskrokar och börjar köra hemåt.

PANG!!

Fattar ingenting i någon millisekund. Sen slog det mig att jag nyss blivit påkörd från vänster. Av en taxi… Killen börjar skylla på mig att jag kört för fort och han såg mig inte. Daah, på en parkeringsplats som denna, där det kryllar av folk gåendes mellan butiker och sina bilar är det ganska svårt att köra snabbare än ca 10 km/h om man inte vill riskera att köra på någon eller något. Tror killen är smått i chock men ändå så lugn och sansad. Vi utbyter alla uppgifter, tar några bilder och jag känner att jag bara vill hem. En halvtimme senare ringer killen mig och ber mig att inte kontakta mitt försäkringsbolag – vi kanske kunde komma överens så han kunde laga bilen åt mig då taxibolagets självrisk är så jättehög. Orkar inte tjafsa med honom så jag lovar att tänka på saken. Stackaren mumlar flera gånger att han idag hämtat ut sin bil, har inte hunnit köra en enda kund och så kör han in i min bil, förstör både sin och min bil. Förstår hans oro och viljan att försöka reparera och lösa situationen utan företagets inblandning. Lider verkligen med honom. Tänker samtidigt på allt extra som det innebär för mig att fixa med försäkringen, köra till verkstad, skaffa en ersättningsbil etc etc.

Så jäkla onödigt!